.när helgen bjöd på många mil. Del- 1

Det blev en sprillans ny Hyundai Santa Fe sport med vit lack som får ta oss runt de (i fredags) nästkommande 28 dagarna. När vi rullade ut från garaget hos Avis på Pearson International Airport var klockan sen eftermiddag och mörkret inföll sig sakta när vi körde söderut. När vi anlände till amerikanska gränskontrollen i Buffalo var det helt mörkt och ljuset av bromsande billyktor och skyltar med köranvisningar mötte oss. Som vanligt när jag skall passera en immigration/border blir jag nervös och uppspelt. De där allvarliga, oftast männen, klädda i blå uniform med U.S. Customs and Border Protection märket fastsytt på vänstra armens sida gör mig mindre självsäker. Denna gången var det en ny upplevelse då vi anlände via bil och inte till fots på en flygplats vilket är det ända både jag och Paul har tidigare erfarenhet av. Vi köande snällt för att sen kunna rulla fram i den kamera beklädda filen (ljuger inte om det var ca 5-6 kameror i varje fil) som tog oss fram till båset där han satt, mannen med den blå uniformen. De vanliga frågorna följde sedan efter att Paul sträckt över våra pass genom den nerrullade bilrutan, vad gör ni här? Hur längs skall ni vara här? Har ni bokat något boende? Är det bara ni två, kan du rulla ner bakrutorna på bilen så jag kan få se? Det följde en enligt mig minuterlång tystnad innan han utan att lämna tillbaka våra pass sträckte över en lapp till oss och gav oss sina muntliga instruktioner om att köra bort dit hans hand pekade, parkera bilen och gå igenom de där två dörrarna. - Era pass kommer att bli upphämtade här!

Bild: google.ca

Vi följde anvisningarna, gick in och satte oss för att vänta på att vårt namn skulle bli uppropat av nästa uniformsklädda man. Många tankar hann passera och jag försökte mentalt förbereda mig för nästa "förhör", jag känner mig som en kriminell jäkel! Haha, tur jag var tillsammas med min älskade man som har lite mer lugnt och sansat beteende i dessa situationer. Vårt namn kallades upp efter ca15 minuters väntan och det hela handlade bara om att vi var tvungna att ha resehandlingar för att få åka in i landet och tillåtelse om de 90 dagar man som turist får. Så vi fick helt enkelt gå igenom den vanliga proceduren som innebär att lämna fingrars tio avtryck samt le för kameran. Därefter stämplades det i våra pass, den lilla lappen fästes och masterkortet fick betjäna med 12 dollar i betalning innan vi kunde fortsätta vår resa.  

Kvällens mål var att checka in på Hampton Inn i byhålan Seneca Falls, NY. Vi, läs Paul, körde milen genom den amerikanska landsbygden och den typ två meter breda sängen var underbart skön att krypa ner i när vi väl var framme vid 23- tiden. 

Fortsättningen av helgen bjuder jag på i del 2. 

.Love C