Jag tror aldrig du kan vara förberedd utan det är bara till att ta emot de när de kommer- känslorna. Känslorna som har börjat tycka att det är för trångt att alla trängas samtidigt i min kropp. De bubblar upp till ytan och kräver tid för reflektion och ibland är vissa av dem så starka att de formar sig till saltfyllda tårar ner för min fräkniga kind. Och även om det kan kännas töntigt så försöker jag förklara för mig själv att det är okej när jag står där och torkar min blöta kind.Och när jag väl har insett det så är det så skönt att ta sig tiden. Min kropp behöver tid för reflektion och möjligheten att bearbeta allt jag upplever. Så idag är en sådan dag, jag försöker ge mig tiden att reflektera över att vi nu verkligen har bestämt oss för att flytta hem, att jag ska lämna vännerna vi funnit här i Toronto, de människor som har varit som någon slags kollegor fast de jobbar för företaget som är vår kund, att vi ska få komma hem till våra familjer och vänner hemma vars liv såklart levts vidare fastän vi varit på andra sidan Atlanten. Det är stort, det är känslor av alla dess slag och jag vet att det kommer bli bra det som komma skall. Jag ska bara ge det lite tid först!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar