.ByHistrand: .när vi går i väntans tider

- gifta?

- husägare?

- barn?

Jag har uppfattningen av att de flesta av oss har en bild av livets olika "stora steg" och vad dessa innebär- den bilden kan vara olika för varje individ och skall så få vara. Men jag tror att en större mängd av oss har en något sånär liknande bild. Men var och en ska få leva den i sin egen ordning!

Paul och jag träffades för åtta år sedan till sommaren, då en fin junikväll när vi båda minst anade det och ingen av oss av olika anledningar letade efter seriöst sällskap. För oss visade det sig dock denna junikväll vara den kvällen då vi träffade den rätta. Vi utsattes under vår första tid tillsammans för prövningen att Paul reste tillbaka för studierna i USA och jag blev kvar boende och arbetande i Göteborg. Vi tog oss igenom den perioden med ett återstående och troget förhållande när vi några månader senare äntligen, nykära och längtande efter varandra, mötes upp på McCarran International Airport i Las Vegas. Tack svärfar för bidragande till denna resa!

Något av det vi gemensamt ser som format oss är att vi båda har pluggat och levt det glada studentlivet (innan vi träffades), vi har alltid arbetat och provat på olika arbeten (innan och under vår tid ihop). Gemensamt har vi köpt, ägt och sålt bostadsrätt i Lund, vi har rest och sett mycket ihop, vi följde svärfars inrådan om att gifta oss på Hawaii när han planerat att åka dit för att fira sina 50år, vi packade vars två resväskor och flyttade till Toronto och när vi kom hem till Sverige igen tog det inte mer än ett par månader innan vi signerade kontraktet till vårt första husköp!

Under denna tid har vi självklart också bråkat och ordat om saker och ting som gjort oss ovänner för en stund (läs kort för Paul och lite längre för mig). Men främst skrattat och haft kul ihop, gett varandra kärlek och ömhet och tröstat vid svåra stunder.
Och efter dessa år och alla upplevelser kände vi att vi var redo för nästa steg i den bild vi har av livet- att få ge liv åt ett barn och bjuda in till vår samhörighet.

Vår inställning var att inte ta något för givet men trots det dröjde det inte länge innan det i Augusti fanns tecken på att ett litet liv tagit form och att vi skulle bli föräldrar om nio månader.